I fokus: Arne Pommerening om kontinuitetsskogsbruk och ny bok.
I fokus: Arne Pommerening om kontinuitetsskogsbruk och ny bok.
SkogsPortalen har träffat Professor Arne Pommerening, verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är en av Europas mest erfarna forskare inom kontinuitetsskogsbruk, eller CCF (Continuous Cover Forestry). I januari 2025 intervjuades han av Continuous Cover Forestry Group med anledning av sin nyutgivna bok Continuous Cover Forestry: Theories, Concepts and Implementation. I samband med detta delar han med sig av sin bakgrund, forskningssyn och sina reflektioner kring förutsättningarna för CCF i Sverige.
(PDF med bokens presentation finns bifogad längst ner.)
En livslång väg in i skogen
Pommerening kommer från en familj med över 250 års tradition inom skogsbruk. Efter militärtjänst valde han att följa familjens bana och fördjupa sig i skogsvetenskap. Under sin utbildning upptäckte han ett djupt intresse för ekologi och matematiska modeller inom skogsbruket, som till exempel exponentiell och logistisk tillväxt. Han började ifrågasätta den subjektivitet han mötte i skogsskoleundervisning, och föredrog istället kvantitativa metoder som gav mer förbättrad precision.
Hans forskning fokuserar på skogsstrukturanalys, mönsterbildning, och kvantifiering av biologisk mångfald. Boken är ett resultat av mer än 25 års undervisning och forskning inom ämnet, och erbjuder en komplett genomgång av teorier, implementering och praktiska exempel på CCF.
Intervju med Arne Pommerening om CCF i Sverige
1. Vad ser du som de största hindren för att kontinuitetsskogsbruk (CCF) ska få bredare genomslag i Sverige – är det ekonomiskt, kulturellt eller kunskapsmässigt?
“Min personliga uppfattning är att det största hindret för att CCF ska få genomslag i Sverige är av kulturell och emotionell natur. Den svenska skogsbruksmodellen har varit mycket framgångsrik tidigare, och den svenska skogsindustrin tillsammans med skogsägarföreningar har optimerat sitt arbete enligt principerna för traditionellt trakthyggesbruk (RFM), inklusive en ganska sofistikerad arbetsfördelning. CCF utgör därför en utmaning inte bara för de faktiska skogarna utan också för organisationen inom skogsföretagen och för hur de arbetar. Denna utmaning kräver stora förändringar, och psykologiskt sett tas förändringar inte alltid väl emot av människor, särskilt inte inom ett mycket konservativt område som skogsbruket. Denna uppfattning stöds också av artikeln av Hertog, Brogaard och Krause (2022).”
2. Hur skulle CCF kunna integreras i ett landskap dominerat av trakthyggesbruk utan att skapa konflikter med skogsägares avkastningskrav?
“På ett avslappnat och konstruktivt sätt kan CCF i Sverige ses som ett sätt för skogsägare att diversifiera sin verksamhet. Skogsägare kan besluta att övergå till CCF på hela sin fastighet om de så önskar. Det finns dock också möjligheten att endast tillämpa CCF på en viss del av sin skogsmark. Dessa delar kan exempelvis vara områden som är särskilt intressanta ur naturvårds- eller rekreationssynpunkt. I Storbritannien erbjuder vissa skogsägare mountainbikeleder och semesterstugor i sina skogar som ett sätt att diversifiera sin verksamhet, eftersom virkesproduktion i sig inte alltid är tillräckligt lönsamt. De får inkomster från uthyrning av stugor och från parkeringsplatser som byggts för att cyklister ska kunna nå lederna. CCF blir då ett sätt att förbättra rekreationsupplevelsen och attrahera besökare och cyklister. Men med rätt skötsel leder CCF också till mycket produktiva och motståndskraftiga skogar som kan konkurrera med, eller till och med överträffa, inkomsten från RFM-bestånd, även om sortimentet och kvaliteten på virkesprodukterna kan förändras. CCF leder ofta också till tidigare ekonomisk avkastning jämfört med RFM på grund av att man övergår från låggallring till höggallring (crown thinning). I Sverige finns det dessutom ett intressant certifieringssystem för virke som produceras i CCF-skogar, vilket också kan öka inkomsten.”
3. Vilken typ av skogsägare i Sverige tror du har bäst förutsättningar att införa CCF i praktiken – privata, kommunala eller bolag?
“Jag tror att privata skogsägare med ganska små fastigheter kan ha lättare att övergå till CCF, eftersom de inte behöver förlita sig på stora förvaltningsföretag som ofta är mer trögrörliga när det gäller sådana förändringar. Generellt sett tror jag att små till medelstora privata ägare är de som mest sannolikt först kommer att införa CCF i Sverige. Små förvaltningsföretag som erbjuder skogstjänster kan vara nästa grupp som följer efter. CCF har också stor potential för byskogar, det vill säga skogar som ägs av byar eller kommuner, inklusive urbana skogar. Lokala invånare och besökare föredrar ofta varierade skogar med stora och små träd där effekterna av skogsskötsel, såsom stubbar, är dolda i underväxten. I Storbritannien var sådana skogar med hög synlighet (till exempel längs trafikerade vägar) de första som fördes över till CCF-förvaltning för över 20 år sedan.”
4. Finns det specifika svenska trädslag eller ståndortstyper som lämpar sig extra väl för CCF-metoder, enligt din forskning?
“Om jag fick i uppdrag att identifiera lämpliga skogsbestånd skulle jag leta efter två situationer. (1) Jag skulle välja ‘olyckor’, det vill säga områden som har överavverkats av misstag och där trädens täthet är lägre än normalt eller där lokala störningar har skett. Sådana olyckor ger ofta upphov till en mer komplex skogsstruktur, och det är precis det vi behöver i CCF. Olyckor kan alltså fungera som en snabbväg in i CCF och som ett slags skötselsprång som sparar mycket tid. (2) Jag skulle föredra att omvandla granbestånd med pågående barkborreangrepp till CCF. Detta är särskilt aktuellt i södra och mellersta Sverige på ståndorter som är olämpliga för gran. Dessa bestånd skulle jag snabbt underplantera med lövträd eller douglasgran (som är mer torktålig), så att de nya plantorna fortfarande kan dra nytta av granens överskikt i några år innan överskiktet kollapsar. Lövträd på ståndorter där de naturligt hör hemma i södra och mellersta Sverige är också utmärkta möjligheter för CCF. Jag tänker särskilt på ek, bok och lönn.”
5. Vilka är de vanligaste missuppfattningarna om CCF du möter inom svenskt skogsbruk?
“Den vanligaste missuppfattningen jag ofta har hört i Sverige är att CCF är omöjligt med tall och andra ljuskrävande arter. Det är inte sant, eftersom CCF i Centraleuropa faktiskt började med tall. De första demonstrationsytorna för CCF i Tyskland var till exempel i tallbestånd. Det kan vara enklare för nybörjare att arbeta med skuggtåliga eller halvskuggtåliga arter, men CCF är absolut inte begränsat till sådana trädslag. En annan vanlig missuppfattning är att CCF skulle leda till mindre produktiva skogar än RFM. Det är också felaktigt. RFM-skogar är ofta tätare än CCF-skogar, men biomassaproduktionen är densamma och beror främst på miljöförhållanden.”
6. Kan du ge exempel på svenska pilotprojekt, försöksytor eller skogsägare som enligt dig har lyckats med CCF i praktiken?
“Jag har alltid föreslagit att vi borde ha stora försöksområden för CCF, kanske ett i norr, ett i mellersta Sverige och ett i söder, där både forskare och praktiker kan genomföra experiment och regelbundet träffas för att lära av varandra. En sådan nationell resurs skulle vara mycket värdefull idag. Det finns tydligen fortfarande några rester från en tidigare CCF-period i Sverige, det vill säga från 1920- och 1930-talet. Det vore mycket intressant och lärorikt att bevara och studera dessa platser och att utveckla en detaljerad dokumentation, utöver dokumentationen för nya försöksområden. Vi kan potentiellt lära av dessa tidigare erfarenheter så att vi inte behöver börja helt från början. Jag vet också att det har funnits många privata försök att genomföra CCF i Sverige, men det har inte förekommit någon samlad insats vad jag vet för att dokumentera dessa ansträngningar. Personligen har jag ofta kontakt med en svensk skogsägare, och SLU har många intressanta och pågående CCF-experiment vid forskningsstationerna i Svartberget i norr och Siljansfors i mellersta Sverige.”
7. Hur kan matematiska modeller hjälpa svenska skogsägare fatta bättre beslut i ett hyggesfritt skogsbruk?
“Det har länge varit erkänt att träd- och skogsmodeller, särskilt när de används i simuleringsverktyg, är ovärderliga för att förutse skogens utveckling och för att välja rätt skötselstrategi. Till exempel kan olika strategier för att omvandla ett RFM-bestånd till CCF simuleras med sådana modeller eller simulatorer. Man kan även undersöka om det finns långsiktiga (ekonomiska eller andra) fördelar med att sköta blandskogar jämfört med monokulturer på en viss plats. Denna typ av simuleringsteknik har vi haft tillgång till sedan början av 1990-talet. Det finns olika trädmodeller med olika noggrannhetsnivåer och det är avgörande att välja rätt modell. Man måste också vara försiktig med vilken typ av data som modellen har byggts på. Vissa modeller har till exempel enbart utvecklats utifrån data från RFM och det är då osannolikt att de ger tillförlitliga resultat för scenarier inom CCF, eftersom träd växer annorlunda i CCF- jämfört med RFM-bestånd.”
8. Hur ser du på det politiska intresset för CCF i Sverige idag – finns det stöd, och i så fall från vilka aktörer?
“För mig som kom till Sverige från en annan del av Europa för drygt tio år sedan ser det ut som att allmänheten, det vill säga det svenska samhället, i mycket hög grad står bakom CCF och vill vara delaktig i hur framtidens skogar utformas. Det tycker jag är både charmigt och mycket uppmuntrande. Det finns också tydligen många svenska markägare som är positivt inställda till CCF men som upplever att de motarbetas av olika skogsmyndigheter, av lagstiftning som inte är uppdaterad och av skogsindustrin inklusive olika föreningar. Detta beskrivs också i forskningsartikeln av Hertog, Brogaard och Krause (2022). Av det jag har sett i Sverige väcker CCF mycket intresse och vinner tydligt mark, men motståndet från industrin är fortfarande starkt. Kultur, allmän konservatism, rädsla och en önskan att behålla kontroll är inte oviktiga faktorer. Det behövs mer stöd, särskilt från skogsägarföreningar. Skogsstyrelsen försöker förbättra sina tjänster när det gäller CCF och universitet som SLU och Linnéuniversitetet erbjuder också utbildningar. Det finns även privata företag som erbjuder stöd och utbildning inom CCF, till exempel Plockhugget. Något som ytterligare skulle kunna bidra är att grunda en nationell Continuous Cover Forestry Group som en del av Pro Silva.”
Vi är tacksamma för att Arne tog sig tid att dela med sig av sina kunskaper. Hans bok och forskning utgör en värdefull grund för skogsägare, studenter och beslutsfattare som vill förstå och tillämpa kontinuitetsskogsbruk i svensk kontext.
Se Arnes presentation av boken här: CCF Book Presentation PDF.
Se intervjun från Continuous Cover Forestry Group här: Arne Pommerening Interview January 2025.
För mer information om Arne Pommerenings forskning, besök pommerening.org
Du kan även besöka Arnes profil i SkogsPortalen här.
Kommentarer